Jag är utstängd från ditt liv enkeli, det smärtar mig mer än du kan ana, de fysiska tårarna har för länge sedan slutat rinna. Jag tror de tagit slut, men det hindrar inte mig från att gråta inom bords.
För det gör jag enkeli, jag gråter inombords över smärtan som sköljer över mig när du inte svarar på mina sms eller när jag ringer. Men jag står ut, jag försöker bita ihop, men jag kommer inte kämpa för att vinna dig igen. Vill du att jag ska gå så kommer jag göra det, med sorg i hjärtat.
Du tände ett hopp när du ringde, jag ville inte erkänna det för någon men du tände en låga, som du blåste ut nästan direkt. Jag nästan hoppas att jag får jobba hela julen och nyår, så jag slipper tänka, slipper bry mig om hur jag mår. Jag vill bara stänga av, stänga av precis allt som har med mig och mitt liv att göra. Jag vill inte mer, jag ger upp. Måtte Gud förlåta mig för jag ger upp.
Är detta en prövning av vår kärlek så vill jag inte vara med längre, för den förtär mig, den äter upp mig inne ifrån. Visst en prövning skänker styrka om man orkar rida ut i stormen, men jag orkar inte vänta ut denna orkanen jag gör det inte.
Förlåt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar