Det finns inte något mer som jag hatar än tomma ord. "Ja jag kommer ner då vi kommer få det så bra då" för att två dagar senare göra en helomvändning till att "Jag vill aldrig mer se dig, du kan dra åt helvete jag skiter i om du så tar livet av dig, Gör vad du vill för jag bryr mig inte längre" Orden sårar mer än vad ni tror att de gör de kryper in innanför skalet och äter upp det lilla som finns kvar, den lilla kärleken finns kvar dör sakta ut.
Även om vi säger att ni kan dra åt helvete varför lyssnar ni bara på orden då varför lyssnar ni med hjärtat, hör vad det skriker? För hjärtat skriker "Stanna kvar, håll om mig" Istället låter ni oss fly allt längre bort från er, och vi drar slutsatsen att ni inte älskar oss längre, därmed dör hoppet också ut... Hoppet är det sista som överger människan, men vad gör man när luften inte är värd att andas, när ångesten spelar på våra strängar i stället för kärleken?
Då flyr man, man flyr för att rädda sig den lilla spillra som finns kvar. Man flyr för att orka andas för att orka leva igen.. Jag vet att jag talar för J med när jag säger sluta med tomma ord och börja att visa hur mycket vi betyder för er istället.
Enkeli jag älskar dig över allt annat men jag vill inte få tomma ord från dig längre därför kommer jag fortsätta fly tills du har lärt dig lyssna med hjärtat istället för att lyssna på orden som jag säger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar