Bakom mitt glada leende så finns sorgen alltid närvarande, men jag låter inte någon se den, sorgen över att Mox är den han är, vårt förhållande och allt som var i det. Phoenix som både stärkte mig och gjorde mig ännu mer skör. Känns som tårarna ligger och lurar och hotar med att överfalla mig när somhelst... Hatar att jag faller neråt igen...
Tror jag borde gå och lägga mig innan jag bryter ihop totalt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar