Sömn

Underbart inte för det 6 timmars sömn det blev inatt… Fast det är klart det är bättre än de 4 timmar jag sovit sedan den 21 juni… Jag är rädd att jag inte sover bättre när jag väl flyttat utan att det blir ännu värre.. Det låter väl hemskt att enda gången jag sovit gott är när jag haft enkeli bredvid mig. Fast chansen att det ska bli vi igen, tja chanserna finns typ inte, jag föraktar mig själv för att det inte kunde fungera. Det låter väl dumt men jag ber för att vi ska hitta tillbaka till varandra, även om jag vet att det aldrig kommer bli så igen. Smärtan som finns är så oändligt stor med allt som hänt, fast enkeli verkar bry sig nada… men jag vet inte något längre får se om jag kan komma iväg v 33 och prata med O och enkeli, för jag känner att jag behöver det från mitt håll sedan vad enkeli tycker får jag ta sedan…

En annan sak som jag önskar som är helt skiljt från ovanstående är att jag önskar på ett sätt att jag kunde sluta att skriva dikter, fast den dagen jag inte skriver längre då är det illa. Mitt skrivande är mitt sätt att ge andra i världen en annorlunda inblick i är det är att ha ett osynligt handikapp. Det är mina tankar som kommer till liv i mitt skrivande… Varför önskar jag då att jag kunde sluta skiva? För min skull är det för att jag ska slippa visa och läsa mina ångestladdade ord, om mina innersta tankar och känslor. Även om jag vet att det är slut med enkeli så vet jag att innerst inne älskar jag honom ändå. Jag hoppas att han aldrig läser den här bloggen, för då vet han, och det är bäst att han inte vet..