De ser på mig som jag är en hemsk häxa, som förstör, mox ord ekar fortfarande inom dem. De kommer inte erkänna det, inte om du aldrig pressar dem J. I deras ögon så är jag minst lika hemsk som mox om inte värre för de kunde åtminstone umgås med mox säga hej. Kommer aldrig att erkänna för någon hur sårad jag blir.
Jag biter hellre ihop skämtar bort det, låter inte det komma nära, kommer det för nära så blir jag sårad.
Kanske är det sant vad mox sa om dem, att de är kära i mig att de drömmer om mig på nätterna. Jag var livrädd att de skulle komma och träffa mig, att jag skulle ta dem från J, för det är det sista jag ville. Det är inte värt att hon förlorar två underbara personer. Det är inte värt det, hellre begår jag självmord så de kan leva lyckliga
Hatar att mox ord ekar i mina öron, att de berättar hur hemska de är, även om jag inte trodde på hans ord så kommer de upp till ytan, ekande inom mig, jag vill inte minnas hur han förgiftade mitt sinne med orden, jag väljer att gömma de åren jag med honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar