Insikten har drabbat mig, jag har förlorat dig som vän, fast jag borde förstått det långt tidigare när du sa upp kontakten med mig. Men ändå har jag hoppats, hoppats på att vi skulle lösa det, så som vi gjort många gånger förr. Du gjorde mig riktigt ledsen när jag var hos H, vad fick mig att tro att du förändrats? Jag borde vetat hur du är, borde förstått, att du aldrig kommer förändras. Var det så svårt att säga hej? Jag ska erkänna att jag inte kände igen dig Phoenix, du har blivit gammal sedan vi träffades sist...
Jag sörjer vänskapen som vi en gång hade, sörjer att jag förlorat dig
Den enda som jag vet som läst mina dikter, som verkligen sett bakom fasaden är H, han har läst mina dikter, kommit under huden på mig. Hur H kan älska mig trots allt som hänt är för mig en gåta, men han får mig att må bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar