Det känns som jag tränger mig på när jag ringer till dig och när jag smsar till dig, du vill inte mer Enkeli. Du ska få slippa mig, den 28 kommer jag upp och hämtar mina saker och lämna det som är ditt; din nyckel och din julklapp kommer du få igen. Jag kommer dra mig undan nu. Du ska slippa mig. jag älskar dig och jag kan inte bara vara din vän. Förlåt. Hela min själ längtar efter dig men jag vänder om mig och går.
Hela min värld rasar samman som ett korthus nu, det är inte meningen at jag ska vara lycklig, så enkelt ä det. Jo lycklig ska jag vara men jag ska vara singel och bo alena. Helst långt ifrån all mänsklig kontakt... Jag flyr, jag gör något jag är bra på, fly och skada mig själv. Det är jag bra på.
Alla ni som läser den jag har inte sjukit så lågt att jag skär mig än och jag hoppas att jag aldrig gör det, jag vill inte sjunka så lågt att jag skär mig själv.Det finns andra sätt, att skada sig själv på.... Tro mig det finns andra sätt.
Varför måste jag plåga mig själv? Jag känner hur jag håller på att gå itu jag älskar dig och bara dig, varför kan du inte förstå enkeli? Ett liv utan dig är som ett liv utan Han och vara utan Han igen vill jag inte. Det räcker med de sex år som jag tvivlat.. Förlåt mitt allt, förlåt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar