Ibland önskar jag att jag kunde förklara smärtan som river i min själ över saker som inte blev som det skulle... Om saknaden efter det som varit, om ångesten som nästlar sig in under huden, om längtan efter få känna sig hel.
I dag är en skit dag rent ut sagt; sovit dåligt, ångest och tårar som bränner innanför ögonlocken.
Jag vill inte att det ska vara såhär, jag vill att det ska funka men det känns som vi glider längre och längre ifrån varandra.. Det känns som vi står på vitt skilda kontinenter och ingen av oss når fram. Det gör mig ledsen.
Jag önskar du ville förstå att pedanta människor skämmer mig mer än de som har det stökigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar