Kan man bli ledsen över att personer som man en gång älskat ignorerar en, ja jag är ledsen över att Enkeli ignorerar mig. Hemskt att man kan sakna någon så, vi har inte pratat på över tre veckor nu, det gör ont i mig känns som jag ska gå i sönder.
Jag längtar efter närhet, någon som bara håller om mig, bryr sig om. Någon att dela vardagen med, livets alla sorger och glädjeämnen. Men var hittar man någon som inte släpper taget när vardagen blir svår? Tanken på att det kanske inte finns någon gör så ont att jag inte vill tänka på det men det är nog risken jag tar. Att jag får leva ensam resten av mitt liv även om det inte det som jag innerst inne önskar..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar