... en av mina sk vänners blogg och den gjorde mig full i skratt, han verkar verkligen ha högtravande tankar om sig själv. Det han skriver att hans vänner betyder mycket för honom, hm låt säga såhär jag tror inte ett skit på honom efter vad han gjort mot mig. De ärren kommer ta lång tid att försvinna om de någonsin försvinner. Det är kul att läsa deras bloggar ibland och se vad de hittar på, han påstår att han aldrig skulle såra någon av sina vänner genom att ta deras partner, bullshit säger jag. Jag vet vad han är kapabel till, önskar att jag hade sluppit den insikten men som man säger det som inte dödar det härdar.
Ibland kan det härda så hårt att man inte vågar komma nära och lita på någon igen, hans 'svek' mot mig gjorde så att jag strulade runt utan någon somhelst medkänsla i 7 år. Så fort någon kom för nära så stack jag. Jag vill inte ens tänka på hur många killar som jag krossade under den perioden. Den som kom in under skalet var Phoenix men det betydde att han var tvungen till att totalt knäcka mitt motstånd. Efter den kvällen i Öret, då Phoenix brutalt knäckte mig har jag blivit en mer ödmjuk människa. Jag kör inte över någon som en bulldozer som jag gjorde tidigare.
Att Phoenix knäckte mig brutalt har jag bara mig själv att skylla man ska inte retas för mycket med någon, att sedan han mer eller mindre tog struptag på mig, det går alltid att förneka. Det var den biten som bröt ner mitt försvar, det var därför jag inte kunde lita på honom mer än att han band mina händer. Rädslan för att inte få luft är starkare än lusten till att bli bunden.
Men som sagt det som inte dödar det härdar, på gott och ont...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar