Sitter och lyssnar på Ted Gärestad, minnena väller fram och likaså tårarna gör. Lyssnar på "Jag vill ha en egen måne" den minner mig om Pheniox på något konstigt sätt. Helvete vad jag saknar att prata med honom, saknar att diskutera andliga ting, saknar att slippa göra mig till slippa sätta upp min fasad. Det känns som murarna blir allt högre och tjockare, jag drar min undan.
Funderar över framtiden, hur det ska bli med jobb, boende mm. Känner mig instängd i mig själv, jag vill så mycket men jag vet inte var jag ska börja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar