träffade V igår, omtumlande. Vi har lyckats reda ut det som orsakade vårt lilla bråk i förgår, alltid något.
Total ner tryckt i skorna, jag orkar inte, jag vill inte. Önskar jag kunde supa mig stupfull tappa verkligheten ett tag leva i ett rus. Vill inte drömma mardrömmar om Mox varannan timme, jag hör hans röst säga saker om V och O. Hans röst berättar hur mycket de vill ha mig, hur läcker de tycker jag är. Jag vill inte höra hans röst eka längre, jag vill inte känna hans händer röra mig.
~Sakta omfamnar mörkret mig~
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar