bakom stängda dörrar, bakom tårfyllda ögonlock faller jag, håll om mig när allt är svart och skymningen inte längre lyser upp vår väg. Gömmer mina tankar mina känslor min oro för världen. Saknar den fysiska närheten, vill inte vara stark längre.
Mörkret jagar mig utan nåd, jag springer för allt vad jag har kvar, men faller innan jag hunnit fram. I mörkrets våld finns jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar